Jaha....då har man för första gången besökt Percys skrytbygge.......Malmö Arena kallades den visst.......det var ju oerhört stort av Percy o inte döpa den till Percys Arena.....han måste vara en fin människa.....så mycket han har gjort för MIF, eller vänta nu...just det ja...dom spelar ju i allsvenskan......svensk hockeys bakgård........inte ens med Percys pengar får dom någon TV-tid....
Men en bild på min blogg kan jag bjuda på.

Allt mitt beröm måste ändå denna kväll gå till den tillresta bortaklacken som fick hemmaklacken att framstå som en syjunta, och då satt vi ända på samma sida som hemmaklacken som sannolikt är sveriges pinsammaste. Och nu till det största av allt...dom fick storpisk av gästande smålänningarna Växjö Lakers.......det visar bara det som alla redan visste......stake eller det finare uttrycket hjärta går inte köpa för pengar. Det var mental och därför också spelmässig klass-skillnad. Ett minus till bortaklacken är dock när dom i slutet skanderade följande rader: Malmö Redhawk är ett hockeyBockey-lag, HockeyBockey-lag, HockeyBockey-lag.....då tog jag väldigt illa vid mig, hockeybockey-spelare som jag är, våran general manager Sara har då aldrig gett oss en krona, vi får bara betala, betala o betala...men vi spelar ändå bättre än MIF.
Denna kväll kommer ändå gå till bula-historien som kvällen då Lakers krossade Redhawks.......

Jaha...då har man varit på ett dop i vuxen ålder då...!!!, Jessica och Andreas dotter har nu svetsats samman med namnet Tilda som hon får leva med resten av sitt liv....o så söt hon var sen då...


Pappan hade oturligt drabbats av influensan dagen till ära och ett tag trodde vi han skulle trilla över dopfunten från 1300-talet, men han klarade sig....eller rättare sagt..den ovärderliga dopfunten klarade sig...den var tydligen det enda föremålet som fanns kvar i kyrkan från innan den stora renoveringen 1609.
Efter några psalmer med bibliskt tema så framförde min älskade sambo en hyllningssång till Tilda, sannolikt den vackraste sång som någonsin hörts i Hardeberga kyrka. Mannen vid tangenterna var så stolt så han knappt kunde hålla kameran still, hon var otroligt duktig och hade det inte varit för beakandet av min manlighet hade en tår runnit längs kinden.
När hon kom tillbaka berättade hon att hon var så nervös att knäna skakade, jag sa till henne att det var nog tur att du opererade det där skadade knät då...annars hade DU rivit ner den ovärderliga dopfunten från 1300-talet.

Efter dopet bjöds det på mat och fika i närliggande byggnad, damen på bilden var så imponerad av Sofie's sång att hon ville bli Sofie's nya kompis....det hade hon såklart inget emot.


Som alla vet får man absolut aldrig bjuda barn på mat vid bordet...då blir man aldrig av med dom...men Sofie...snäll som hon är föll för frestelsen. Detta blev resultatet. Hon klamrade sig fast.


Fillen som till vardags är fransk kock, skulle stila med hur många tallrikar han kunde bära, om han klarade sig till köket förtäljer inte historien, men vi hörde svordomar från köket.

Då har det hänt, har varit inställd en längre tid på att denna dagen skulle komma, och ändå är sorgen överväldigande när sanningen kommer ifatt en och man ser porten stängas.
Nu undrar ni kanske vad det är som hänt...det ska jag berätta...Bettan har gått i ide...


Så här såg det ut den där dystra söndagseftermiddagen i Bengts garage i Sandby. Det visade sig visst att svärmor Anita inte tyckte att Bettan förtjänade matchande påslakan, men visst....det är ju bara en motorcykel för vissa....Nu ska jag gå o dränka mina sorger i en kopp the.